Mötte våren i Palestina- Författare: Anna Wester

I helgen blir det april vilket väl betyder att våren är här för att stanna. För mig och många andra innebär det också att en lång väntan är över, allsvenskan börjar och för min del blir det äntligen att gå och se mitt kära Hammarby igen.

De första tre månaderna på 2017 har gått fort, men samtidigt känns det som ett helt år, jobbmässigt. Vi rivstartade ju året med en jättestor talarturné när våra gäster från Hebron åkte runt i Sverige under 20 dagar och höll 30 föreläsningar.  I vanliga fall brukar första tiden på året mest vara att skriva rapporter, planera och lägga budget samt en del föreläsningar. Men jag älskar det, att vi är igång och att Palestina i alla fall diskuteras på sociala medier. För i medierna är det tyvärr alltför tyst. Det lägger ett än större ansvar på oss som är aktiva i Palestinarörelsen att göra allt för att synas och höras.

Med väldigt kort varsel bestämdes det att jag skulle följa med min kollega Yvonne (projektsamordnare) på en resa till Västbanken. PGS håller på med en stor programansökan och vi behövde åka dit och träffa företrädare för de projekt vi stödjer. Det var också fint att möta våren i Palestina.

Det blev många och långa möten, där vi diskuterade framtiden och stöttade dem i ansökningsprocessen. Väldigt fint för mig att få sitta ner och verkligen prata om saker, oftast när jag är där är det på kortare besök och med skrivuppdrag. Vi besökte aktivitetscentret i flyktinglägret Askar, Läsestugan och Sportklubben i Abu Diis. En dag tog vi ledigt och åkte till Al Khalil/Hebron och träffade Youth Against Settlements (YAS). Vi drack kaffe och pratade om situationen. Issa Amro som är YAS grundare berättade om den militärrättegång som nu pågår där Israel samlat anklagelser mot honom i flera år. Issa är en känd människorättsaktivist som förespråkar motstånd mot ockupationen genom ickevåldsaktioner. Vi träffade också Izzat Karake (som var en av de två killarna som var här tidigare i år), fint återseende. Han hälsade till alla han träffade i Sverige.

Jag har varit i Hebron många gånger och även besökt YAS, men varje gång är det en chock att komma dit. YAS center ligger mitt bland bosättningarna, bara ett staket skiljer dem åt och varje dag trakasseras aktivisterna av både bosättare och soldater. Jag kan inte släppa bilden av en 8-årig kille vi träffar. Dagen innan kom bosättarna till deras (lilla) lekplats, trakasserade dem och snodde hans cykel. Ockupationens vardag.

Jag hade inte kameran med mig den här gången, men lite bilder med mobilen blev det ändå:

mer har ;

https://annawester.se/author/annawester